Jag hatar den jävla känslan som återkommer till mig var och varannan dag! Det måste nog vara Schizofreni, helt klart... Ena dagen är jag nöjd med hur jag ser ut, att kroppen ska ha lite kurvor, att brösten är i lagom storlek, att jag visst har en rumpa, att byxorna och de andra kläderna sitter snyggt, att frisyren jag har faktiskt passar mig och ansiktet (ögon, näsa, mun, kinder, ögonbryn etc.) är fint. Det är ena dagen ja, nästa dag tycker jag långt ifrån så. Jag är tjock, rumpan "smälter ihop med" ryggen (om jag inte spänner skinkorna för då får det kontur), jag har tjocka lår som gör att byxorna inte alls ser bra ut på och tröjorna gör antingen att alla valkar på magen syns eller att jag ser ännu större ut.. Håret är inte heller på min sida dessa dagar och jag önskar att jag kunde ha lika snyggt, långt, vågigt hår som "alla" andra. Dagar som dessa tycker jag inte ens om mina ögon och ansiktet ser fucked up ut i profil... Brösten är för små också och passar inte till den annars stora kroppen. Och så har jag breda axlar, gör det saken bättre? Ja, ingenting är bra på mig dessa dagar, men det som frustrerar mig mest är att jag inte får arslet i vagnen och gör någonting åt det! Jag tränar regelbundet sen ett par år tillbaka, men jag själv tycker inte att det syns någonstans på min kropp. Nu när jag bor i Stockholm under veckorna blir det bara träning 2 gånger i veckan när jag åker hem till Eskilstuna under helgerna och det gör mig frustrerad, ledsen, arg, irriterad och stressad för jag kan inte hålla mig borta från onyttiga saker under veckorna...! Vad är det som är så svårt??? Uttråkning är nog svaret, jag måste ha någonting att äta när jag blir uttråkad och inte har något att göra, och då är det alltid lättas med en bit choklad (eller 20), lite chips eller annat "3-för-25"-godis? Jag kan inte träna om jag inte går till Friskis, det bara går inte. Jag behöver ett träningspass, en ledare som säger åt en vad man ska göra, äldre människor som gör likadant och som man inte vill vara sämre än.
Jag ser ständigt bilder på tjejer och killar som gått ner 10-20 kg, de visar alltid en "före" och en "efter" bild. Och jag tänker varje gång "jag borde också klara det"... Men det gör jag inte för jag är-så-uttråkad-under-veckorna! Studentrum, delat kök (don't like it!) och massa litteratur att läsa peppar mig inte. Jag måste snarare ha någonting att äta om jag pluggar också, annars går det inte. Allt är psykiskt. Jag måste lära mig att få pli på mig själv annars kommer dagarna fortsätta se ut på det här viset och det gör inte att jag mår bra på något vis. Jag måste Jag måste Jag måste. Blä
~*Milla*~
