Där trivs jag med mig själv.

Ibland funderar jag på hur andra ser mig, vad de får för första intryck av mig och hur de som känner mig ser mig. Lite luddigt kanske. Och så tänker jag, "hur vill jag att de ska se mig?". Jag har ofta försökt att vara någonting jag inte är och jag är en ängel på att anpassa mig (ordet ängel autokorrektades från jävel så jag lät det vara kvar, det lät ju faktiskt ganska bra). Att kunna anpassa sig är bra, men kanske inte om det handlar om att man inte riktigt hittar sig själv.

Undrar om folk ser mig som glad. Positiv. Pigg. Jag är ofta det, men följ med mig hem så kanske den bilden ändras. Jag blir lätt sur, eller snarare irriterad, och när det kommer till mig själv, framförallt utseende, är jag nog nästan allt annat än positiv. Pigg kanske jag är, förutom på morgnarna... Ibland kan det ta en evighet innan jag kliver upp ur sängen, men det är jag säker på att jag inte är ensam om. Inga kläder känns bra, håret är fult, ögonen mörka och hela jag känns slapp. Men det finns tillfällen då jag inte alls tänker så här...

Friskis&Svettis.  Tanken av att jag tränar minst fyra dagar i veckan får mig att känna mig bra. Jag känner mig stark när jag är på Friskis, även om det fortfarande finns övningar jag inte klarar av riktigt- men som jag övar på. Jag känner mig tränad, och för bara ett par veckor sedan hände en sak som ändrade en hel del.

Jag var på ett pass, Medel med Eija var det. Jag har aldrig tyckt om speglarna som finns i salarna för då brukar jag få anstränga mig extra mycket för att undvika att se in i dem. Jag tycker att det är jobbigt att se fettet dallra mitt under ett pass, och trots att jag alltid står längst bak försöker jag komma ännu lite längre bak för att synas så lite som möjligt. Jag tänker egentligen inte så mycket på att andra kan se, jag vill bara inte se mig själv-  cause I don't like what I see. Det är jobbigt. Men som sagt, under detta medelpass med Eija hände något. Vi skuttade omkring, gjorde höga knän med armar som fladdrade fram och tillbaka, upp och ned -en övning där daller är oundvikligt. Mitt i skuttandet hamnade jag mitt emot spegeln *skräck!* och jag såg in i den. Det jag såg var inte den där dallrande flodhästen, utan jag såg mig själv. Kroppen var spänd, mina ben och armarna långa, ansiktet var rött och från pannan rann svetten. Kroppen var spänd! Hallå, den dallrade inte! Inte sådär som jag tidigare tyckt i alla fall, och för första gången på flera år kände jag mig vältränad och stark. Det kanske låter löjligt, men för mig kändes det så himla bra.

Jag spenderar mycket tid på Friskis, är dels värd en gång i veckan och till hösten utbildar jag mig till cirkelgymledare. Tränar där gör jag ju så klart också. För när jag är där mår jag bra och där trivs jag med mig själv. Mina träningskläder är det enda jag känner att jag riktigt trivs i, önskar jag kunde ha dem på mig hela tiden (med en tvätt då och då förstås). Jag känner mig som sagt stark, jag vet vad jag gör, och vet ni- jag har börjat tappa vikt, precis som jag vill. Inte mycket och inte snabbt, precis som jag vill. Ett par kilo sedan dagen jag insåg att jag inte ser så tjock ut som jag alltid trott. Det var väl detta som fattades, hjärnan ville vinna som vanligt.

Mitt mål är att bli en bra cirkelgymledare. Jag har börjat springa ute för förbränningens skull och för att variera med träningspassen på Friskis. Jag tränar mer styrkepass och jag tänker mer på vad jag äter (den svåraste biten). Jag träffar många positiva människor där, som peppar och som ler. Jag är på god väg att finna mig själv. Jag har ett mål. Jag vet att jag kan. Jag kommer att vinna.

~*Milla*~

Här ska s(fett)as, goodbye dallret!

Kollade igenom inläggen jag gjort den sista tiden och erkänner att det inte blivit många inlägg senaste året... Det ska vi få ordning på.

Mycket har hänt sen sist, både bra och dåliga saker. Min morbror gick bort efter att ha kämpat emot så himla länge, och har nu fått ro i kropp och själ. Gäststugan inreder vi med minne från honom och med saker som påminner oss om vår bästa morbror.<3

På den bra fronten har det hänt en del grejer. Jag hade bland annat en väldigt lyckad praktikperiod i mars-april, vilket får mig att längta ännu mer tills jag har min examen och kan börja jobba på riktigt.

På Friskis-fronten händer det också grejer! Jag har börjat träna mer på styrkepassen, främst skivstång och cirkelgym. Känner att kroppen behöver variation och muskler är ju inte så tokiga att ha. Har dessutom saknat träningsvärken i rumpa, bröst och rygg. .. Träningsvärk är en härlig känsla och man vet att man kämpat på bra när man vaknar upp nästa dag med värk på de mest skumma ställen. I-like-it!

Varierar också styrkepass med bl.a. core (också superbra! Känner mig starkare och starkare för varje gång). Det bästa med core-passen är magövningarna, helt klart. Dessutom är afro ett roligt pass att gå på, mycket kondition och minnet testas en aning. Det är ett pass där jag känner att jag är mer uthållig än vad jag ofta tror. Har som ett plus dessutom mjuknat upp i kroppen av att gå på afro, och jag skulle nog vilja säga att jag har lärt mig att skaka på rumpan. Inte så där sliskigt och sexigt (hmm..) som tjejerna på krogen, men så där...bra, helt enkelt. Min-rumpa-kan!
Flex är bra också och jag märker verkligen skillnad nu från när jag var där första gången. Jag känner mig mer smidig och rörlig. Samma med yogan, den är inte så fjollig som jag trodde först... riktigt bra är den. Och inte nog med alla dessa pass, jag har dessutom börjat spendera lite tid i gymmet, eller multihallen som det nu heter. Finns riktigt bra maskiner där, och jag vet att jag måste variera min träning med sådant också. Vet ett par muskler som behöver lite extra kärlek.
Bra reklam va? Nu kommer ännu fler medlemmar joina F&S, garanterat :P.

Nej men jag trivs verkligen där, jag känner mig engagerad och driven vilket har lett till att jag sökte till att bli ledare i cirkelgym. Ordnade ett minipass som jag höll i inför ett par andra, efter att ha blivit teknik-testade under ett cirkelfyspass. Trodde aldrig att svetten skulle ta slut... men det var väldigt kul, och uppvärmd blev jag. Var sedan på intervju ang. att bli ledare och tidigare idag fick jag ett samtal med beskedet att jag ska på utbildning till hösten :D Känns läskigt men mest himla kul! Jag utmanar mig själv och jag är nu ännu mer peppad till att träna på och äta rätt. Fett måste brännas också så på sidan av Friskis var jag och en kompis med B.A.B.Y runners Eskilstuna på en timmes intervallträning idag för första gången. Jobbigt men kul, tänker fortsätta haka på tills fettet dallrar av min kropp. Är så himla peppad nu och glaaad! Och trött. Efter intervallträningen...det känns i benen.

Är ledig resten av veckan i morgon fyller min syster och min äldsta och bästa vän år- två på en dag. På torsdag kommer mina Stockholmsvänner hit och på lördag fyller min fina pojkvän (nu även sambo!) också år. Inte en helt dum vecka m.a.o.

Tror det blir lite fluor på tänderna nu sen kommer jag slockna. I'll be back...

~*Milla*~

Gav "ge-bort"-lotten till mig själv

Någonstans sitter ett litet troll och tänker på mig idag. Haft en dålig morgon då jag vaknade med världens halsont och konstig näsa. Dessutom skulle jag montera upp en liten ljuslist över tv:n men inte ens det ville gå.. Det kändes stökigt i vardagasrummet, det luktade illa i köket och det jag skulle köpa på Ikea igår glömdes naturligtvis bort... Kroppen är inte på min sida hellet utan beter sig lite som den vill och så skulle ni se mitt hår... Ja, en halvdum morgon har det varit helt enkelt. Men kom på att jag hade en skraplott i mobilickan, en sån där "Glädjelott" som de så fint heter. Det enda som fattades var väl att jag skulle skrapa fram tre rutor där det står att jag är skyldig dom pengar, hade varot pricken över i:et idag ;) Men så blev det inte, nej! En vinst på plussidan skrapade jag fram och lyckan var gjord. Känner mig något gladare, plus att disken är diskad, ljuslisten kom på plats och allt det stökiga i vardagsrummet ligger i en och samma hög - mycket bättre.

Nu ska jag sträcka lite på mig och sätta igång med bakningen. Vaniljhjärtan passar väl bra idag? Synd att jag inte får äta dem själv, men Benny blir nog glad. ;)

~*Milla*~

Sesan till Prag, del 1

Ja det blir inte så täta blogginlägg nu för tiden. Men det är ju bra för då har jag massor att skriva om när jag väl skriver, isn't that riight Linnéa? ;)

Först måste jag ju berätta om vår lilla resa till Tjeckien, Prag, eller åtminstone början på vår tripp (resten kommer sen). Vill egentligen inte ens berätta om hur flygdagen började, fy vad jobbigt det var...! Jag trodde till 90% att jag skulle missa flyget. Hade inget t-banekort så jag promenerade med min resväska från tekniska högskolan till t-centralen, omkring 30 minuter tar det väl. Gick till "ovansidan" för att gå in där men upptäcker när jag kommer fram till dörrarna att de är låsta... Alla dörrar är låsta! (Hade btw Benny i telefonen). Klockan var ganska mycket så jag började bli lite stressad, men gick ner till huvudentrén och tänkte att den borde vara öppen. Folk jobbar ju tidigt (klockan var 04.25) och alla t-banor och pendeltåg går ju inifrån t-centralen. Meen självklart var huvudentrén också låst, och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig in till pendeltågen... Sååå jag fick panik. Benny i örat försökte lugna mig men det var ju jävligt lätt när man betalat för en flygresa som man tror att man kommer missa. I panikens stund var det inte så lätt att tänka positivt. Trodde jag hittat lösningen en trappa ner med en skylt "Tunnelbana och Pendeltåg" och en pil ner, men antagligen tyckte inte den skylten att jag panikat tillräckligt för de dörrarna var såklart också låsta. Det fanns ingen väg in. Inte en enda! Grät en skvätt, var arg, stressad och svettig. Det var mörkt och endast två människor syntes till och även de ville komma in i byggnaden. Benny (my hero) ringde Linnéa (my hero no.2) som kom med bussen precis där jag stod, lugnade mig lite och så gick vi in - SAMMA VÄG SOM JAG PROVAT 2 MINUTER INNAN! Jag var för tidig. Den kan ju inte ha öppnat förrän 04.30, vilket är helt idiotiskt om man frågar mig. Blä på den morgonen.
Vi hann vilket som med både pendeltåg och flyg, både jag, Linnéa och Therese. Resan hade börjat. Fortsättning följer, mwehehe

~*Milla*~