Jag har ju helt glömt bort att berätta att jag fortfarande lever, trots att jag fick i mig lite av äckel-shakesen. Blev dock ingen långvarig "behandling", insåg snabbt att jag aldrig hade överlevt processen. Fast det är ju bara inbillning egentligen. Men inte var det gott inte. Tror nog att jag ska testa träna-och-äta-nyttigare processen i stället. Märker jag ingen skillnad får jag fan offra mitt liv till de hemska shakerna... !!!
Jag tycker, för att tala om nåt helt annat, att det är väääldigt tråkigt att åka tåg. Framförallt om det är bort ifrån Stockholm, inte tvärtom.. Med andra ord - jag tycker inte om att åka ifrån min kära pojkvän efter varje superhelg. :( Tycker heller inte om att se honom åka de veckor han är här och ska tillbaka hem till Stockholm. Borde gå att göra någonting åt saken. Med rätt utbildning känns det som att tiden med min sötnos kommer att öka. Väntar med spänning till november då svaret från antagningen.se kommer och det avgörs om jag kommit in på Stockholms Universitet - lärarutbildningen. Jag hoppas, vill inte fortsätta denna utbildninge ett halvår till :/ Förlitar mig på att jag kommer in, but what if I don't? O.o Det har jag inte tänkt på va...
~*Milla*~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar