Det var en gång..

..en flicka som skulle börja skolan/förskolan/lekis. Jättespännande tyckte hon, och skuttade ur sängen första skoldagen. Att leka och få vänner var jätteroligt, och allt var nytt första året.
   Kommande år fortsatte skolgången, varje morgon med en bussresa för att komma fram till skolan i tid. Att åka buss var ingenting hon uppskattade, men var glad nog att få komma till skolan och få nya uppgifter, äta mat i skolmatsalen, få tillbaka skrivna läxor och ta bussen hem igen, om hon inte blev hämtad av sin mamma på skolgården.
   Varje dag blev flickan tillfrågad hur dagen har varit, vad hon gjort på rasterna och vad som serverats till lunch. Den lilla flickan tyckte det blev tjatigt efter några år, men det hade blivit till något av en vana, så hon fortsatte.
   Några år senare berättade flickan frivilligt för sin mamma, just de frågor som hon tidigare blivit tillfrågad, och mamman lyssnade, kommenterade och frågade saker med intresse. Hon vae glad att få ta del av sin dotters vardag.
   Detta medförde även att flickan kunde berätta allt för sin mamma, och prata med henne om allt. Det fanna nästan ingenting som hon undvek att berätta, om det inte var extremt hemligt. Hon behandlades nästan som en bästa vän. Flickan berättade saker som hon aldrig hade kunnat säga till någon annan, för att hon visste att mamman lyssnade och förstod.
   En dag kom flickan, som nu är en flicka på 18 år, hem och hade som alltid en hel del att berätta för sin mamma. Men det var inte som förut.. nästan tvärtom. Mamman hör, men lyssnar inte längre.. Glädjen i hennes kropp går åt annat, och flickan får känslan av att mamman inte längre bryr sig, bara nickar och säger "mm" för att verka lyssna.
   Jag har försökt men tror att det är dags att släppa det nu, dags att lämna "mamma-stadiet" och börja förstå att jag klarar mig utan vissa onödiga dagsberättelser. Dags att växa upp, helt enkelt :)

Är glad att jag har en så förstående och uppmärksammande pojkvän som alltid finns och lyssnar^^ Utan dig vore jag vilsen! Texten innan behöver du inte läsa, bara du ser detta Benny<3
För längtan efter dig, längtan efter varje helg med dig, det är den som gör att mina dagar går. Tiden tillsammans med dig är alltid rolig, mysig och underbar!<3 Du får mig att skratta och le, samt du gör mig glad :) Mitt liv ska delas med dig, annars vill jag inte vara med^^!
All kärlek till dig mitt hjärta^^
The only one I need is YOU<33

~*Milla*~