Du lever i mitt hjärta!

Kortspel får mig att tänka på dig. I alla fall de där patiensspelen som du lärde mig, och inte minst "finns i sjön". Minns när vi - jag och Veronica - skulle lära dig det för första gången, och du höll på att kissa på dig av skratt. Vi alla skrattade, och det är ett minne jag alltid kommer bära med mig. "Alla dina nior?" , "Tior?" "Nej Ni-or", "Tior?!". Hahaha, att dålig hörsel kan skapa så pass mycket glädje ;)

Varje gång jag spelar patiens tänker jag på dig. Minns att jag inte alls förstod vad du höll på med i början då du försökte lära mig, men att det - ju mer jag såg dig spela - gick upp för mig vad deet gick ut på och hur man skulle göra. Du sa också alltid att om spelet "går ut" så kommer det bli bra väder nästa vecka, eller dagen därpå - minns inte riktigt vilket. Jag spelade nyss här i kväll i alla fall, och patiensen gick ut - fixar du fint väder åt mig då? :)

Det är drygt två år sedan du gick bort nu, men det känns ändå inte som att jag vant mig. Att inte hälsa på dig känns så konstigt, framförallt när jag själv bor i Stockholm nu. Hade du levt hade jag hälsat på dig så ofta jag bara kunnat, och jag hade delat med mig av allt bra jag varit med om. Jag bor i Stockholm, men jag ryser varje gång jag hör någon säga "Bredäng" och "Skärholmen". Då tänker jag på dig, och saknaden jag har. Om du fanns hos mig just nu skulle jag slänga armarna om dig och inte släppa taget. En kram, värd två år. Jag saknar dig, mormor! Du lever i mitt hjärta <3

~*Snuttan*~