För det andra: Höjdpunkten denna vecka, den jag loggade in för att berätta, är en sån där "kors-i-taket"-moment som man aldrig trodde skulle hända. Mamma gör alltid allting själv här hemma, snickrar, fixar i trädgården & inomhus, lagar allt, ja ni vet vad som kan finnas att göra. Och hon skadar sig ganska ofta, men i detta hus finns det ingenting (nästan) som inte går att laga på egen hand - oftast brukar vila vara bra, och "drick mycket vatten" så går alla småsår över :P MEN igår blev det lite värre än vanligt, såret blev djupare. Kl. 9.40 ringde mamma ut till gäststugan där jag sov och sa att jag skulle komma in och hjälpa henne. Skuttade upp och in i huset där hon stog på ett ben och bläddrade i vårdcentralens katalog efter ett nummer att ringa. "Vi återkommer kl 11" sa telefonsvararen, vilket var jättebra... om mamma ville stå på ett ben i en och en halv timme (y). Fick till slut tag på nån typ av sjukvårdare som sa att hon skulle åka till akuten för det antagligen behövdes sys... Så off we went, till hospitalet. Kom in till ett litet rum, "syrum" stod det utanför dörren, kallt som fan var det där också. Undersköterskan tittade till såret, rengjorde och bad oss vänta på doktorn som "snart är här". Drygt tre timmar senare kom han, och då hade han hunnit men en trevlig lunch mellan också ;P Men sen tog det bara några minuter så var de tre stygnen på plats, och alla var nöjda och glada. Mja, förutom mamma då som klagade över att hon inte kommer kunna gå på friskis & svettis på ett tag nu, och att hennes morgonpromenader kommer bli lidande. Men när hon väljer att slåss med en golvlampa med glaskupa så får hon faktiskt skylla sig själv.
 |
| Tur att det inte blev längre ner, hade kunnat gå illa! |
~*Milla*~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar