Ibland är man bara en allt för snäll tant!

Idag hände en sak som gjorde att jag kände mig jättegammal! Efter att ha spenderat/slösat pengar på stan (dels på kläder, mascara, en liten present till mamma och saker på In & Finn) samt lunchat med två vänner så var jag på väg in till Hemköp. För de som inte vet så ligger Hemköp inne i en galleria. Jag skulle precis gå in i gallerian genom såna där magiska dörrar (som öppnas automatiskt, oooooh), men kom inte ens 2 cm inanför. Precis vid dörröppningen stod en liten pojke med tre lådor vid fötterna nedanför sig. Han frågade lite nervöst om jag ville köpa kakor (ordet kakor fick mig nu att tänka på Rödluva och vargen...). Jag stannar upp och tänker "Idag är jag snäll". Så jag frågar "Är det till klasskassan?", vilket han svarade att det var. "Jaha, vart ska ni åka?"..... Precis det gjorde att jag kände mig min ålder + 50 ungefär! Men snäll var jag ju, och bidrog med 50kr (- det som går till själva företaget) till hans klassresa. Ibland är man bara en allt för snäll tant!

Hoppas att det är så där många punshbollar i min låda.

JA, i morgon ska jag få det ommålat här i lägenheten! Målaren försökte ringa mig 4 gånger men jag svarade tydligen inte (dumma gym, dumma afro, dumma mobil som dog p.g.a. tomt batteri!). Ringde upp och nu är det bestämt att han börjar måla köket i morgon och sen hallen. Sist blir det nya snygga (hoppas jag) tapeter i vardagsrummet. Jag frågade, innan vi la på, vilken tid han kommer (hade innan sagt att jag är ledig hela dagen) och han sa "7.30-08.00?" ... Jag sa inte bara Ja, utan jag sa det med glädje också.... Ibland är man dum. Det får kompensera för dagen snälla "bidrag till klasskassan"!

~*Milla*~